- Street Art/Gatukonst
- Graffiti
- Performance
- Installation
- Måleri
- Skulptur
- Fotografi: konstfoto, iscensatt fotografi, dokumentärt fotografi, porträttfotografi
- Ljudkonst
- Konceptkonst
Gatukonst är en form av obeställd, ofta illegal konst i stadsmiljö, och uppstod som en vidareutveckling av graffitikonsten. Gatukonsten kan ses som en postmodern konstnärlig rörelse. Dess huvudsakliga idé är att invånarna i staden själva tar ansvar för den offentliga utsmyckningen.
Gatukonstens syften varierar. Dels rör det sig om ett rent konstnärligt uttryck. Det finns också i gatukonsten ofta en vilja till att omforma staden till ett mer personligt eller socialt rum. Genom att sätta ut sina egna konstverk i staden gör man ett personligt intryck på och avtryck i densamma. Likaså finns det i gatukonsten ett drag av platsskapande, ett sätt att försöka tillföra rum, mening och sammanhang i en stadsmiljö.
Gatukonst kan också ha propagandasyften. Väggmålningar med krigspropaganda har varit vanliga i konflikter, till exempel Nordirlandskonflikten, Baskienkonflikten och i Palestina på den av Israel uppförda muren.
Gatukonsten uppstod under 1980-talet då vissa amerikanska graffitikonstnärer började att tänja på ramarna för graffitin. Samtidigt började unga konstnärer på School of Visual Arts i New York att umgås med och ta intryck av graffitimålare. De använde sig av nya tekniker och material i sitt skapande och laddade sina verk med mer eller mindre tydliga budskap. Man tog steget från ateljén och ut i gaturummet. I och med detta uppstod en ny konstform, gatukonsten.
Exempel på ställen där du kan se Street Art på Internet:
- Wooster Collective
- Street Art Utopia
- Street Art Utopia - pinterest
- Olika Facebookgrupper: Sök på t ex Street Art Utopia och I Support Street Art.
Streetartartisten och aktivisten JR
JR, född 22 februari 1983, är artistnamnet för en konstnär och fotograf, vars verkliga identitet är okänd för allmänheten.
JR är framför allt känd för affischering. Han vann TED-priset 2011 på 100 000 USD. (Wikipedia)
 |
| "Face2face" - Giant art portraits on the Separation wall - Security Fence, Jerusalem mars 2012 (www.jr-art.net) . |
 |
| "Women Are Heroes", Action in the favela Morro da Providencia, vue de nuit, 2012. (www.jr-art.net) |
 |
| "Women Are Heroes in Kibera Slum - Kenya, januari 2009 (www.jr-art.net). |
"JR, a French street artist, uses his camera to show the world its true face. He makes his audacious TED Prize wish: to use art to turn the world inside out. A funny, moving talk about art and who we are. Learn more at insideoutproject.net." http://www.ted.com
Banksy är en anonym brittisk graffiti/streetartist, politisk aktivist, filmare och målare.
Hans verk är satiriska och subversiva kombinerade med mörk humor.
Bilderna är ofta gjorda i stencil/shablonteknik.
Hans verk är satiriska och subversiva kombinerade med mörk humor.
Bilderna är ofta gjorda i stencil/shablonteknik.
Banksy har bland annat gjort filmen Exit through the Gift shop (2010).
(*subversiv verksamhet, omstörtande verksamhet, innebär politisk verksamhet, ofta i det fördolda, med syfte att störta den statliga ordningen.)
FILM: Verk av Banksy
FILM: BANKSY AT DISNEYLAND
BILDER Banksy - google
FILMER: Banksys hemsida
(*subversiv verksamhet, omstörtande verksamhet, innebär politisk verksamhet, ofta i det fördolda, med syfte att störta den statliga ordningen.)
FILM: Verk av Banksy
FILM: BANKSY AT DISNEYLAND
BILDER Banksy - google
FILMER: Banksys hemsida
Verk av Banksy finns i filmer på youtube. Sök gärna och titta.
KLICKA NEDAN FÖR ATT SE MER
BLU
Graffiti är en bild, en text eller bådadera som är ristad, skriven eller målad i offentlig miljö.
Graffiti kan man finna på till exempel husväggar, murar, tunnelbanevagnar som dekoration eller för att uttrycka åsikter och känslor.
Det är sådant som någon utan lov har ritat, ristat eller målat på.
Graffiti är en urgammal "konstform".
Det finns till exempel på husväggs i ruinstaden Pompeji i Italien som förstördes för nästan 2000 år sedan. (NE.se)
Graffiti är en urgammal "konstform".
Det finns till exempel på husväggs i ruinstaden Pompeji i Italien som förstördes för nästan 2000 år sedan. (NE.se)
CAROLINA FALKHOLT "Blue"
Carolina Alexandra Falkholt, alias Blue, född 4 mars 1977 i Göteborg, är en svensk konstnär, graffitimålare och musiker som bor i Göteborg.
Ibland använder hon sig av de egna myntade begreppet grafitta som en benämning på sitt konstnärliga projekt.
Förutom spraymålning och teckning arbetar Carolina Falkholt med collage, skulptur, installation, performance, film och foto.
I flera projekt har hon bjudit till olika former av samarbeten med andra konstnärer, musiker, allmänhet och organisationer.
Artikel: Målningen som blev för mycket för kommunen. (Aftonbladet)
Artikel: Möbeljätte ger ut affischer. (SVT nyheter)
Artikel: "Ingen klagar på alla avbildade snoppar".
Artikel: "Snippan" avtäcks. (Nyköpings tidning)
I flera projekt har hon bjudit till olika former av samarbeten med andra konstnärer, musiker, allmänhet och organisationer.
Artikel: Målningen som blev för mycket för kommunen. (Aftonbladet)
Artikel: Möbeljätte ger ut affischer. (SVT nyheter)
Artikel: "Ingen klagar på alla avbildade snoppar".
Artikel: "Snippan" avtäcks. (Nyköpings tidning)
 |
| Carolina Faklholt |
 |
| Carolina Falkholt |
Performance
(även performancekonst eller Performance art) är inom konsten en form av "levande konst".
Tre faktorer utmärker en performance:
- Den uppförs "live".
- Den äger rum inför åskådare och emellanåt medverkar representanter för andra konstarter.
- Den som uppträder är lika med konstnären.
Ett annat gemensamt drag är gränsöverskridandet mellan olika konstinriktningar och performancekonsten är därmed en form av hybridkonst.
Typiska teman och uttryck är exempelvis politisk aktion och rituell kroppslighet.
Typiska teman och uttryck är exempelvis politisk aktion och rituell kroppslighet.
Föregångare till performancekonsten kan man finna inom futurism, dadaism och surrealism där man i sina försök att skaka om det rådande konstetablissemanget sökte efter nya vägar för konsten.
1952 företog John Cage en uppmärksammad "föreställning" vid Black Mountain College i USA, och happening kom att bli synonymt med performance. En pionjär inom happenings är Jim Dine.
Under 1960- och 1970-talet när frågor kring genus, kropp och politik var i centrum av konstdiskussionen blev den mycket kroppsliga performancekonsten återigen populär och denna gång var det en stor mängd kvinnliga konstnärer som använde sig av uttrycket. En av dem som har blivit mest uppmärksammade från denna tid är Marina Abramović.
Marina Abramovic
MER OM PERFORMANCE
Marina Abramovic
Marina Abramović, född 30 november 1946 i Belgrad i nuvarande Serbien, är en performancekonstnär, numera bosatt i New York.
Marina Abramović utbildade sig i måleri på Konstakademien i Belgrad 1965-70. Under 1970-talet undervisade hon på Konstakademien i Novi Sad. Mellan 1992 och 1996 var hon professor vid Hochschule für bildende Künste Hamburg och 1997-2004 professor i performancekonst vid Hochschule für bildende Künste Braunschweig.[1]
Hon inledde sin konstnärliga karriär i början av 1970-talet. Människokroppen är av central betydelse i hennes konstnärskap, både som tema och medium. Hennes konstnärskap utforskar gränserna för människans fysiska och mentala gränser samt relationer mellan konstnär och publik.
Hon arbetade från 1976 under tolv tillsammans med den tyske performancekonstnären Ulay. Efter tre decenniers arbete har hon nyligen börjat beskriva sig själv som "the grandmother of performance art".[2]
In 1988, after several years of tense relations, Abramović and Ulay decided to make a spiritual journey which would end their relationship. They each walked the Great Wall of China, in a piece called The Great Wall Walk, starting from the two opposite ends and meeting in the middle. As Abramović described it: “That walk became a complete personal drama. Ulay started from the Gobi Desert and I from the Yellow Sea. After each of us walked 2500 km, we met in the middle and said good-bye".[13]She has said that she conceived this walk in a dream, and it provided what she thought was an appropriate, romantic ending to a relationship full of mysticism, energy, and attraction. She later described the process: “We needed a certain form of ending, after this huge distance walking towards each other. It is very human. It is in a way more dramatic, more like a film ending … Because in the end you are really alone, whatever you do.”[13] She reported that during her walk she was reinterpreting her connection to the physical world and to nature. She felt that the metals in the ground influenced her mood and state of being; she also pondered the Chinese myths in which the Great Wall has been described as a “dragon of energy.” It took the couple eight years to acquire permission from the Chinese government to perform the work, by the time of which their relationship had completely dissolved.[14]
At her 2010 MoMa retrospective, Marina performed The Artist Is Present, in which she shared a period of silence with each stranger who sat in front of her. Although "they met and talked the morning of the opening",[15] Marina still seems to have had a deeply emotional reaction to Ulay when he arrived at her performance, reaching to him across the table between them.[16]
MER OM PERFORMANCE
PUSSY RIOT
Bandet genomför ofta aktioner med spontanspelningar och genom sin musik försöker de beysa frågor om yttrandefrihet och jämställdhet, ofta med en tydlig kritik mot Rysslands president Vladimir Putin. (Källa: Wikipedia.)
FILM: Spelningen i kyrkan
Text från Catti Brandelius egen hemsida: "Catti Brandelius bor och verkar i Stockholm. Hon är född och uppvuxen i Gävle.
Brandelius är utbildad på Konstfack 97-00 och på Kungliga Konsthögskolan 07-09 där hon var specialelev för Marie-Louise Ekman och projektelev på den grafiska avdelningen.
Brandelius är utbildad på Konstfack 97-00 och på Kungliga Konsthögskolan 07-09 där hon var specialelev för Marie-Louise Ekman och projektelev på den grafiska avdelningen.
Fotografi var hennes ursprungliga uttryckssätt, men hon arbetar blandat med bla teckning, video, popmusik, screentryck, poesi och steppdans.
Hon var medlem i popgruppen Doktor Kosmos 1991-2001 under artistnamnet Miss Universum. Hennes roll i bandet var doasångerska, lyssna på låten Doornas sång, om du vill veta mer om den positionen.
Efter ett tag började den kostymen kännas för trång och hon började göra performance på egen hand och hennes alterego Miss Universum laddades med en mer feministisk agenda.
Hon var medlem i popgruppen Doktor Kosmos 1991-2001 under artistnamnet Miss Universum. Hennes roll i bandet var doasångerska, lyssna på låten Doornas sång, om du vill veta mer om den positionen.
Efter ett tag började den kostymen kännas för trång och hon började göra performance på egen hand och hennes alterego Miss Universum laddades med en mer feministisk agenda.
Catti Brandelius – Konstnär och artist
"Jag antar olika skepnader. Jag utnämnde mig själv till Miss Universum för att vända på begreppen om hur en skönhetsmiss ska vara. Min Miss Universum var högljudd och krävande och ville inte behaga världen utan snarare förändra världen så att den skulle behaga henne."
Installation
Är ett konstverk som förhåller sig till rummet och som inte går att definiera som måleri, skulptur eller någon annan av de klassiska konstgrenarna.
Installationer utgörs oftast av flera tekniker i förhållande till det rum/den plats där det visas.
Installationer skapas inte enbart för etablerade konstutrymmen utan skapas även exempelvis för det offentliga rummet.
En installation kan bestå av en mängd olika medier som måleri, skulptur, video och ljud; installationen kan omfatta performativitet och även skapas virtuellt.
En del installationer skapas specifikt för en särskild plats, vilket kallas platsspecifik konst, medan andra verk kan flyttas eller återskapas på andra platser.
En del installationer skapas specifikt för en särskild plats, vilket kallas platsspecifik konst, medan andra verk kan flyttas eller återskapas på andra platser.
Begreppet installation förekom för första gången i Oxford English Dictionary 1969 men konstformen i sig har existerat mycket längre än så. Beroende på definition kan man säga att installationskonst alltid har funnits i konstvärlden men att det var först under mitten 1900-talet som den började behandlas som en konstgenre.
MER OM INSTALLATION |
| Patricia Piccinini "The Young Family" 2003 |
LINN FERNSTRÖM
 |
| Linn Fernström "Ballongerna" 2008 |
Bukowskis hemsida info om bilden.
MARIANNE LINDBERG DE GEER
Född 12 februari 1946 i Stockholm[1], är en svensk konstnär, dramatiker och kulturskribent.
År 2012 erhöll Lindberg De Geer TCO:s kulturpris för 2011. ”Hennes ständigt samtida formspråk låser sig inte i konventioner eller tidsåldrar, men breddar och fördjupar och väjer inte för svåra eller förment banala ämnen i sin konst. En stark och nödvändig röst i den offentliga debatten”, löd motiveringen.
Många av Marianne Lindberg De Geers verk har provocerat och skapat debatt. Jag tänker på mig själv - Växjö har vandaliserats vid ett flertal tillfällen och skapat kulturdebatt i såväl press som teve. Även verket Mate Hunting i Borås, centralt placerat i Stadsparken, har utstått upprepad skadegörelse med medföljande lokal konstdebatt. Med denna utomhusskulptur deltog hon för övrigt i Borås internationella skulpturfestival 2010.
År 2009 var Marianne Lindberg De Geer årets konstnär i Aftonbladet. Hon visade på en helsida en målning föreställande Gudrun Schyman med namnet "Jag tänker på mig själv - Gudrun", med Gudryn Schyman i Barack Obama-pose hämtad från en bild ur Barack Obamas valpropaganda från senaste valet i USA. Målningen skänktes sedan till Statens porträttsamling.
 |
| Marianne Lindberg de Geer "Bronskvinnorna eller Jag tänker på mig själv" 2005 utanför Växjö konsthall |
Hemsida
Elisabeth Ohlsson Wallin har arbetat som fotograf sedan 1980.
Hennes genombrott blev den omdiskuterade fotoutställningen Ecce Homo 1998.
Ecce Homo visades första gången under kulturnatten i Uppsala kyrka och två månader därefter.
Utställningen ledde till att domkyrkan bombhotades och att dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens av ärkebiskop K G Hammar. Trots detta turnerade utställningen under två år i Sverige och i Europa, vilket ofta ledde till upplopp och demonstrationer.
Ohlsson Wallin hämtar inspiration från barockens bibliska målningar, men ger ofta bilderna ett dokumentärt budskap.
Kampen för kristna HBT-personers rättigheter är tydlig i hennes bilder. Denna kamp syns även i utställningarna Helgon och In Hate We Trust, den senare framför allt inspirerad av Caravaggio och Artemisia Genileschi.
Fotona stärks med text av Lars Gårfeldt och musik av Eva Dahlgren. (Wikipedia)
Iscensatt fotografi
CINDY SHERMAN
Fotograferar eller filmar nästan uteslutande sig själv. Hon intar olika roller, skepnader som kvinna.
I alla tider har konstnärer gjort självporträtt men Shermans verk porträtterar snarare "kvinnan. Med sin egen kropp och ansikte förändrar hon sitt utseende så pass mycket att det är svårt att alla gånger se att det är hon bakom.
För Sherman är fotografiet maskens moderna motsvarighet; den ger en möjlighet att visa allt av oss själva – utom en.
Maskerande sina olika "jag" genom parodiska fotografiska scenarier gör hon oss medvetna om att dessa inte enbart är kvinnobilder utan tecken på skillnad, markörer eller negativa mönster för manlighet.
Om kvinnor är så ironiska spelare av "det feminina" är det, påstår Sherman, därför att i ansträngningen att undvika manliga begrepp om kvinnlighet förblir deras sanna jag någon annanstans.
Sherman är i sina Untitled Film Stills, till exempel # 14, inspirerad av sin barndoms Hollywoodfilmer och dessas kvinnliga stereotyper. Sherman anser sig inte vara intresserad av kamerans sanning utan de lögner den möjliggör.
Dokumentärt fotografi
MARY ELLEN MARK
En ikon inom fotografi. Har fotat filmstjärnor, skådespelare och musiker i massor men det är det dokumentära fotografiet som ligger henne närmast om hjärtat.
I hennes bilder porträtteras ofta människor ur olika samhällsklasser och i många olika miljöer.
Ofta skildras även sociala problem som drogmissbruk, prostitution eller utanförskap. Hon följer även människor i deras vardag och visar detta i sina bilder.
Här kan du läsa en intervju med Mary Ellen och om hennes fotokonst.
Googlesökta bilder Leibovitz.
Illustratörer/serietecknare
Nina Hemmingsson
Född 30 november 1971, är en svensk serieskapare.
Hon tecknar i huvudsak kortare serier, ofta enrutingar, med en ofta samhällskritisk udd.
Exempel: Bäst i början. Hemmingssons serier har publicerats i bland annat Galago, Bang, studenttidningen Ergo i Uppsala, samt på Aftonbladets kultursida.
Hon har även kommit ut med tre album,
Inför bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling gjorde hon den antirojalistiska Prinsessan & Gemålen till Aftonbladet.[1]
Elisabeth Ohlsson Wallin har arbetat som fotograf sedan 1980.
Hennes genombrott blev den omdiskuterade fotoutställningen Ecce Homo 1998.
Ecce Homo visades första gången under kulturnatten i Uppsala kyrka och två månader därefter.
Utställningen ledde till att domkyrkan bombhotades och att dåvarande påven Johannes Paulus II ställde in en planerad audiens av ärkebiskop K G Hammar. Trots detta turnerade utställningen under två år i Sverige och i Europa, vilket ofta ledde till upplopp och demonstrationer.
Ohlsson Wallin hämtar inspiration från barockens bibliska målningar, men ger ofta bilderna ett dokumentärt budskap.
Kampen för kristna HBT-personers rättigheter är tydlig i hennes bilder. Denna kamp syns även i utställningarna Helgon och In Hate We Trust, den senare framför allt inspirerad av Caravaggio och Artemisia Genileschi.
Fotona stärks med text av Lars Gårfeldt och musik av Eva Dahlgren. (Wikipedia)
CINDY SHERMAN
Fotograferar eller filmar nästan uteslutande sig själv. Hon intar olika roller, skepnader som kvinna.
I alla tider har konstnärer gjort självporträtt men Shermans verk porträtterar snarare "kvinnan. Med sin egen kropp och ansikte förändrar hon sitt utseende så pass mycket att det är svårt att alla gånger se att det är hon bakom.
Född 19 januari 1954 i Glen Ridge, New Jersey, USA, är en amerikansk fotograf och konstnär, en av världens främsta representanter för iscensatt fotografi.
Sherman har spelat en nyckelroll i pop- och konceptkonstens ifrågasättande och omdefiniering av den konventionella bildens uppbyggnad.
Med sig själv som modell har hon skapat en rad bildserier där särskilt kvinnans villkor har undersökts.
Hennes konst tar upp själva grunden för kvinnors möjlighet att skapa sig en självbild, och hur massmediernas kvinnoframställningar påverkar detta.
Genombrottet kom med en serie svartvita fotografier med titeln Untitled Film Stills (1977–1980).
Genom att hon själv – om än sminkad och utklädd – känns igen på alla bilderna, gjorde hon det möjligt för åskådaren att se de kvinnotyper hon framställde som retoriska formler eller klichéer.[1]
Med sig själv som modell har hon skapat en rad bildserier där särskilt kvinnans villkor har undersökts.
Hennes konst tar upp själva grunden för kvinnors möjlighet att skapa sig en självbild, och hur massmediernas kvinnoframställningar påverkar detta.
Genombrottet kom med en serie svartvita fotografier med titeln Untitled Film Stills (1977–1980).
Genom att hon själv – om än sminkad och utklädd – känns igen på alla bilderna, gjorde hon det möjligt för åskådaren att se de kvinnotyper hon framställde som retoriska formler eller klichéer.[1]
För Sherman är fotografiet maskens moderna motsvarighet; den ger en möjlighet att visa allt av oss själva – utom en.
Maskerande sina olika "jag" genom parodiska fotografiska scenarier gör hon oss medvetna om att dessa inte enbart är kvinnobilder utan tecken på skillnad, markörer eller negativa mönster för manlighet.
Om kvinnor är så ironiska spelare av "det feminina" är det, påstår Sherman, därför att i ansträngningen att undvika manliga begrepp om kvinnlighet förblir deras sanna jag någon annanstans.
Sherman är i sina Untitled Film Stills, till exempel # 14, inspirerad av sin barndoms Hollywoodfilmer och dessas kvinnliga stereotyper. Sherman anser sig inte vara intresserad av kamerans sanning utan de lögner den möjliggör.
På 1980-talet övergick hon till färgfotografi och skapade, fortfarande med sig själv som modell, en serie bilder med ångest och apati som motiv, där det amerikanska hemmet utgjorde bakgrund.
Senare har hon utforskat teman som aptit, illamående, sjukdom och våld.
I en stor serie enorma färgfotografier har hon under åren omkring 1990 arbetat med iscensättningar av kända konsthistoriska tablåer.[1
Senare har hon utforskat teman som aptit, illamående, sjukdom och våld.
I en stor serie enorma färgfotografier har hon under åren omkring 1990 arbetat med iscensättningar av kända konsthistoriska tablåer.[1
 |
| "Untitled films stills" 69 svartvita fotografier där Cindy Sherman poserar i olika roller och miljöer som för tankarna till Film Nior. |
 |
| Cindy Sherman "Untitled 225" |
 |
| Cindy Sherman Utan titel 2008 |
Dokumentärt fotografi
MARY ELLEN MARK
En ikon inom fotografi. Har fotat filmstjärnor, skådespelare och musiker i massor men det är det dokumentära fotografiet som ligger henne närmast om hjärtat.
I hennes bilder porträtteras ofta människor ur olika samhällsklasser och i många olika miljöer.
Ofta skildras även sociala problem som drogmissbruk, prostitution eller utanförskap. Hon följer även människor i deras vardag och visar detta i sina bilder.
Här kan du läsa en intervju med Mary Ellen och om hennes fotokonst.
Leibovitz är en amerikansk porträttfotograf.
Hon har arbetat för tidningar som Rolling Stone, Vanity Fair och Vouge och är känd för sin dokumentation av den amerikanska musikscenen under 1970-talet samt sina porträtt av skådespelare och celebriteter.
Hon har arbetat för tidningar som Rolling Stone, Vanity Fair och Vouge och är känd för sin dokumentation av den amerikanska musikscenen under 1970-talet samt sina porträtt av skådespelare och celebriteter.
Googlesökta bilder Leibovitz.
 |
| Annie Leibovitz 2008 framför ett porträtt av amerikanska skådespelerskan Demi Moore |
 |
| Queen Elisabeth (Annie Leibovitz) |
 |
| Maryl Streep, NYC 1981 (Annie Leibovitz) |
 |
| Angelina Jolie 2005 (Annie Leibovitz) |
Ljudkonst
John Cage
Född 5 september 1912 i Los Angeles, död 12 augusti 1992 i New York, var en amerikansk kompositör och ljudkonstnär.
Kring slutet av 30-talet skapar han sina första stycken för preparerat piano där han placerar olika objekt på strängarna i flygeln för att skapa slagverksartade effekter.
För en bredare publik är han nog mest känd för sin "tysta" komposition, 4,33, första gången framförd av pianisten David Tudor.
Stycket går ut på att musikern/musikerna sitter beredda att börja spela i en bestämd tidsrymd utan att slå an en enda ton.
På detta sätt fokuserar Cage på de ljud som alltid finns runt omkring oss. Hans betydelse för den avantgardistiska konsten under främst 40-, 50-, och 60-talet går inte att överskatta[källa behövs]. Han citeras fortfarande flitigt och hans verk, föreläsningar och böcker är fortfarande en inspirationskälla för många kompositörer och konstnärer.
Mer om John Cage
4´33 Här är verket 4´33. Börjar någon gång vid ca 1.10.
Staffan Mossenmark
KARL HEINZ STOCKHAUSEN
Karlheinz Stockhausen, född 22 augusti 1928 i Mödrath, Kerpen, Nordrhein-Westfalen, död 5 december 2007 i Kürten nära Köln, Nordrhein-Westfalen, var en tysk kompositör.
Han utmärkte sig för mångsidighet och experimentlust med utgångspunkt från denklassiska traditionen och spelade en huvudroll i utvecklingen av konkreta, elektroakustiska och elektroniska uttrycksmedel.
Född 5 september 1912 i Los Angeles, död 12 augusti 1992 i New York, var en amerikansk kompositör och ljudkonstnär.
Kring slutet av 30-talet skapar han sina första stycken för preparerat piano där han placerar olika objekt på strängarna i flygeln för att skapa slagverksartade effekter.
För en bredare publik är han nog mest känd för sin "tysta" komposition, 4,33, första gången framförd av pianisten David Tudor.
Stycket går ut på att musikern/musikerna sitter beredda att börja spela i en bestämd tidsrymd utan att slå an en enda ton.
På detta sätt fokuserar Cage på de ljud som alltid finns runt omkring oss. Hans betydelse för den avantgardistiska konsten under främst 40-, 50-, och 60-talet går inte att överskatta[källa behövs]. Han citeras fortfarande flitigt och hans verk, föreläsningar och böcker är fortfarande en inspirationskälla för många kompositörer och konstnärer.
Mer om John Cage
4´33 Här är verket 4´33. Börjar någon gång vid ca 1.10.
Staffan Mossenmark
Karl Axel Staffan Mossenmark är en svensk tonsättare som föddes 24 april 1961 i Mjölby
Intresset för våra vardagsljud och vardagliga saker omkring oss är av stor vikt i hans komponerande.
Ur detta intresse har ett flertal kompositioner och projekt kommit till; verk som naturligt överskrider de olika konstnärslinjerna.
Kompositioner som fått stor medial uppmärksamhet är bland andra
Mer om Staffan MossenmarkUr detta intresse har ett flertal kompositioner och projekt kommit till; verk som naturligt överskrider de olika konstnärslinjerna.
Kompositioner som fått stor medial uppmärksamhet är bland andra
- Ozon I för 33-stämmig blandad kör med elektroniska gratulationskort,
- Ozon II för 24 glassbilar,
- Fån för mobiltelefoner,
- WROOM, konsert för 100 Harley-Davidsonmotorcyklar och
- Iron, konsert för bodybuilders.
KARL HEINZ STOCKHAUSEN
Karlheinz Stockhausen, född 22 augusti 1928 i Mödrath, Kerpen, Nordrhein-Westfalen, död 5 december 2007 i Kürten nära Köln, Nordrhein-Westfalen, var en tysk kompositör.
Han utmärkte sig för mångsidighet och experimentlust med utgångspunkt från denklassiska traditionen och spelade en huvudroll i utvecklingen av konkreta, elektroakustiska och elektroniska uttrycksmedel.
År 1977 påbörjade Stockhausen det mycket stort anlagda verket Sieben Tage aus Licht (Sju dagar av ljus), där varje veckodag är en opera, alltså Montag aus Licht, Dienstag aus Licht, Mittwoch aus Licht, Donnerstag aus Licht, Freitag aus Licht, Samstag aus Licht och Sonntag aus Licht. Verket fullbordades först år 2003.
En komposition med spektakulärt instrumentarium är Helikopter-Quartette, som skall spelas i luften med vardera stämma på var sin helikopter! Kvartetten ingår i en av dessa operor, Mittwoch aus Licht.
En komposition med spektakulärt instrumentarium är Helikopter-Quartette, som skall spelas i luften med vardera stämma på var sin helikopter! Kvartetten ingår i en av dessa operor, Mittwoch aus Licht.
Illustratörer/serietecknare
 |
| Nina Hemmingsson |
Född 30 november 1971, är en svensk serieskapare.
Hon tecknar i huvudsak kortare serier, ofta enrutingar, med en ofta samhällskritisk udd.
Exempel: Bäst i början. Hemmingssons serier har publicerats i bland annat Galago, Bang, studenttidningen Ergo i Uppsala, samt på Aftonbladets kultursida.
Hon har även kommit ut med tre album,
- Hjälp! (tillsammans med Sara Olausson),
- Jag är din flickvän nu (på egen hand) samt
- Demoner – ett bestiarium (tillsammans med Harry Roos) på förlaget Ruin.
Inför bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling gjorde hon den antirojalistiska Prinsessan & Gemålen till Aftonbladet.[1]
Hemmingsson är utbildad på Kunstakademiet i Trondheim och är bosatt i Aspudden.
Hon har enligt egen utsago hållit på att teckna ända sedan hon var barn, men det var först efter sin konstskoleexamen som hon började göra serier.
Mer om Nina Hemmingsson: http://www.kartago.se/forfattare/nina-hemmingsson/
Hon har enligt egen utsago hållit på att teckna ända sedan hon var barn, men det var först efter sin konstskoleexamen som hon började göra serier.
Mer om Nina Hemmingsson: http://www.kartago.se/forfattare/nina-hemmingsson/
 |
| Jesper Waldersten |
Walderstens illustrationer har under många år setts i Dagens Nyheter, han har tecknat för Månadsjournalen, Berwaldhallen och han har gjort skivomslag.[1]
Hans verk har visats på flera utställningar, däribland Galleri Charlotte Lund i Stockholm, Grafikens hus och Färgfabriken. Han har arbetat som art director och har även regisserat en musikvideo åt Ane Brun. 2012 släpptes hans bok Kent Waldersten – Lägg er inte i! i samarbete med musikgruppen Kent. Boken släpptes i samband med Kents albumsläpp av Jag är inte rädd för mörkretoch innehåller fotografier, texter, collage och teckningar skapade av Jesper Waldersten under inspelningen av skivan.[2]
Hans verk har visats på flera utställningar, däribland Galleri Charlotte Lund i Stockholm, Grafikens hus och Färgfabriken. Han har arbetat som art director och har även regisserat en musikvideo åt Ane Brun. 2012 släpptes hans bok Kent Waldersten – Lägg er inte i! i samarbete med musikgruppen Kent. Boken släpptes i samband med Kents albumsläpp av Jag är inte rädd för mörkretoch innehåller fotografier, texter, collage och teckningar skapade av Jesper Waldersten under inspelningen av skivan.[2]
Waldersten har kallats för en av Sveriges mest populära illustratörer och konstnärer.[3]
Han har illustrerat böcker åt bland annat Lennart Hellsing men även gett ut flera egna böcker.[1] 2003 kom hans första barnbok Godnattfnatt.
Waldersten 365 är resultatet av ett projekt där han varje dag under ett helt år skapade minst en unik bild som publicerades på hans hemsida.[3] Boken belönades med priset Svensk bokkonst 2011.
Liv Strömquist
Född 3 februari 1978 i Lund,[2][1] är en svensk serieskapare[3] och programledare i radio.
Hon har bland annat kommit ut med seriealbumen Hundra procent fett och Ja till Liv, och tillsammans med Jan Bielecki som tecknare producerat Drift.
Dessutom har hon medverkat i radioprogrammen Tankesmedjan och Pang Prego i Sveriges Radio P3. Strömquist har även ägnat sig åt politisk aktivism, huvudsakligen i feministiska frågor.
Serierna beskrivs av bokförlaget som "feministiska, klassmedvetna och faktaspäckade."[11] De har ibland ett undervisande och mästrande drag, vilket också avses ge en komisk effekt.[4]
Några serier är delvis självbiografiska, exempelvis ”Tredje riket på Österlen” som behandlar Strömquists högstadietid i början av 1990-talet, då nynazismen fick ett uppsving bland ungdomar,[4][12] och serier grundade på hennes upplevelser av politisk aktivism i Latinamerika.[8]
Liv Strömquist illustrerade inlagan till gruppen The Knifes album Shaking the Habitual som släpptes i april år 2013 med en satirisk serie som handlar om en stödgala för att hjälpa de extremt rika att bli av med sina ovanor.
Om Sweet Art
Han har illustrerat böcker åt bland annat Lennart Hellsing men även gett ut flera egna böcker.[1] 2003 kom hans första barnbok Godnattfnatt.
Waldersten 365 är resultatet av ett projekt där han varje dag under ett helt år skapade minst en unik bild som publicerades på hans hemsida.[3] Boken belönades med priset Svensk bokkonst 2011.
 |
| Liv Strömquist |
 | |
|
Född 3 februari 1978 i Lund,[2][1] är en svensk serieskapare[3] och programledare i radio.
Hon har bland annat kommit ut med seriealbumen Hundra procent fett och Ja till Liv, och tillsammans med Jan Bielecki som tecknare producerat Drift.
Dessutom har hon medverkat i radioprogrammen Tankesmedjan och Pang Prego i Sveriges Radio P3. Strömquist har även ägnat sig åt politisk aktivism, huvudsakligen i feministiska frågor.
Serierna beskrivs av bokförlaget som "feministiska, klassmedvetna och faktaspäckade."[11] De har ibland ett undervisande och mästrande drag, vilket också avses ge en komisk effekt.[4]
Några serier är delvis självbiografiska, exempelvis ”Tredje riket på Österlen” som behandlar Strömquists högstadietid i början av 1990-talet, då nynazismen fick ett uppsving bland ungdomar,[4][12] och serier grundade på hennes upplevelser av politisk aktivism i Latinamerika.[8]
Liv Strömquist illustrerade inlagan till gruppen The Knifes album Shaking the Habitual som släpptes i april år 2013 med en satirisk serie som handlar om en stödgala för att hjälpa de extremt rika att bli av med sina ovanor.
 |
| Nanna Johansson |
 |
| Nanna Johansson |
 |
| Nanna Johansson |
Nanna Elisabeth Johansson
Johansson är bosatt i Malmö, där hon studerade vid Serieskolan 2007–2009. Hennes verk har bland annat publicerats i Sydsvenskan, Bang, Nerikes Allehanda, Gefle Dagblad, och Smålandsposten. Under sommaren 2008 och våren/hösten 2009 medverkade hon som programledare i P3-programmet Pang Prego. Johansson har arbetat med satirprogrammet Tankesmedjan i P3. Under 2013 utgav MIX förlag ett antal e-noveller skrivna av Nanna Johansson.
Sedan december 2013 driver hon podcasten Lilla Drevet tillsammans med Liv Strömquist, Kristoffer "Kringlan" Svenssonoch Ola Söderholm i samarbete med Aftonbladet Kultur[1].
Om Sweet Art
Sweet Art är ett konstprojekt som vi har startat för att undersöka lite alternativa sätt att göra gatukonst på. Det kan handla om reversed graffiti, färgsättning med tyg eller som i bilden ovan, att måla med sojasås på snö. Vi kommer fortsätta experimentera och utforska fram tills i Juni. Tills dess så kan ni hålla utkik efter oss på Popadelica, FRONT, Mode För Alla, Ung Kultur Möts, Musik Direkt och lite varstans i stan.
Bakgrund
Sweet Art-projektet grundar sig i den nu aktuella idén inom gatukonstscenen att street art mycket väl kan manifestera sig i tillfälliga installationer som varken är destruktiva eller lagöverskridande. Idén lägger också mycket vikt på att metoderna ska vara enkla och genomförbara av i princip vem som helst. Vi vill inspirera åskådaren till egen handling och på så sätt sprida vidare konstuttrycket genom åskådarengagemang.
Vårt mål är att skapa en nyanserad bild av gatukonst hos medborgare, politiker och institutioner i Jönköping. Och det är vår förhoppning att kunna vända destruktiva mönster bland medborgare till kreativa, öppna processer. Vi vill att offentlig, medborgartillverkad konst inom den efemära* genren ska bli en självklarhet i stadsbilden och att den ska väcka debatt på både politisk och personlig nivå.
Vi vill inspirera åskådaren till egen handling med våra installationer. Vårt mål är definitivt att hålla en hög konstnärlig nivå samtidigt som vi håller oss till så enkla medel att i princip vem som helst kan återskapa verken själva. Antingen som nytolkningar eller i helt nya kontexter, huvudsaken är att inspirera och låta projektet växa vidare hos åskådaren.
* Efemär; något som existerar under mycket kort tidsrymd och alltså inte har något bestående värde {flyktig 2, förgänglig, kortlivad, kortvarig}
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kul om du vill kommentera vårt arbete på bloggen :)